Slutrapport
Det är över för den här gången. Pappa är åtbördad och hemma igen. Verkade mycket piggare när jag hämtade honom på sjukhuset. Han har gett sitt godkännande till eventuell hemhjälp och har pratat om servicehus eller äldreboende till hösten. Varje gång han sagt något förvirrat idag, har han t o m insett själv att han svamlat och vi har skrattat lite åt det. Vi har handlat mat och han har fått klippa sig. Nu hoppas jag att lugnet lägrar sig ett par dagar så att vi kan andas ut igen.
posted by The Female Dinousaur @ 12:15 fm
4 comments
4 Comments:
Hoppas! Han har iallafall gatt med om aldreboende och hjalp och DET ar bra, min mamma vagrade allt intrang och pappa var hemma o tog hand om henne och skyddade henne fran omvarlden. Men till sist sa gar ju inte sant langre och jag ar sa GLAD att hon bor pa ordnat boende och pappa med (bor pa sant alltsa)for det ar inte manskligt mojligt att orka ta hand om "virriga" i langden! sa ta till vara pa all den hjalp du kan fa ar mitt rad!
Måste kännas märkligt när någon genomgår en personlighetsförändring så där, inte bara förvirrat utan även den biten att han nu är snällare?
Jag kan tänka mig att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till honom?
skönt att Du får den hjälp rent praktiskt som Du behöver. Men lova men en sak - om Du är på väg in i guilt tripp köret, hojta så kommer bloggisbundisarna och lyfter upp Dig!
Ilva: Japp, kommunen ska få göra skäl för alla skattepengar dom får av mig. Något äldreboende verkar det inte bli tal om, men hjälp ett par gånger i veckan ska jag se till att han får.
Maruschka: Ja, du har slagit huvudet på spiken här. Det är nog det som är jobbigast. Från att ha varit en pappa som jag varit mer eller mindre rädd för och inte tyckt särskilt mycket om, slår han nu an helt andra känslosträngar. Därav det dåliga samvetet.
Batbut: Tack söta. Jag lovar att sträcka ut en virtuell hand och be om upplyftning.
Marmelad: Ja, det är så skönt.
Skicka en kommentar
<< Home