Kväll igen

Så blev det kväll, denna varma juli-sommartorsdag. Dagen då det smällde i London. Hittade en fin bloggtext om London, som ni kan läsa om ni har tid och lust. Den finns här.

Så nu sitter jag här igen. En, faktiskt riktigt god, Jack Daniels Tennessee Gold (men fy på sig, Biggis - mera alkohol!?) på skrivbordet bredvid mig. Sambon och hans helt sjukt sönderbrända kompis Andreas spelar Dungeons and Dragons/Heroes på XBoxen bakom mig. Barnet är nattat efter dagens upplevelser. Skansen med pappa var en hit, som vanligt. "Tittade ni på aporna?", frågade jag. "Ja, på surikat-aporna", svarade hon.

Jag har ett roligt surikat-minne från Skansen. Det brukar alltid samlas fullt med människor runt dom söta surikaterna i deras grop. Barnfamiljer står och tittar, pekar och skrattar åt de små djuren. Jag och dåvarande pojkvännen var på en av våra första dejter, och ett besök på Skansen var så där lagom romantiskt. Vi stannade till vid nämnda surikat-område, och tittade en stund medan dom ilade omkring inne på sitt lilla inhägnade område. Dom ilar, stannar upp och ställer sig på bakbenen och är jättesöta. Helt plötsligt börjar det koka i gropen; ett raskt anfall, en av surikaterna morrar och gläfser hotfullt, medan dom andra kryper närmare och närmare. Det visar sig att Surikat nr 1 har lyckats fånga en gråsparv, som han snabbt och effektivt avlivar, och nu sitter han och tuggar, glupskt och frenetiskt, på den stackars fågeln. Det blir snabbt aktivitet även i människomassan. Skyndsamt tar föräldrarna sina barn därifrån, eller lägger handen över deras ögon, medan man hör barnen fråga: "Vad gjorde den?".

Även de sötaste små djur är blodtörstiga bestar...