Mamma Mia och sommarprat

Igår var jag på väckelsemöte. Nej, nu ljög jag - jag var på Cirkus och såg Mamma Mia, men mot slutet kändes det faktiskt som något av en religiös sammankomst. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon musikalmänniska. De enda två musikaler jag någonsin har velat se, är de engelska upplagorna av Phantom Of The Opera (med underbare Michael Crawford och Sarah Brightman) och Rocky Horror Picture Show (och då företrädesvis föreställningen från 70-talet, den svenska har jag faktiskt sett). Att ens tänka på att gå på musikal har gett mig den något udda blandningen känslor av att vilja kräkas, sjunga och sjunka genom jorden. Jag vet verkligen inte vad det är. Jag är dessutom ingen sång- och danskvinna (om jag inte druckit tre glas champagne för mycket - då har jag t o m befunnit mig på ett bord på en klubb/bar i centrala Stockholm för några år sedan); jag sitter gärna ner och diggar, precis som en vanlig, töntig stockholmare som inte kan slappna av och släppa loss.

Alltnog och sedan: Jag är redo att kapitulera! Ingen kan ju ha undgått att missa hypen kring Mamma Mia-uppsättningen och där började ju varningsklockorna klämta och förväntningarna skruvades upp. Men faktiskt, det var verkligen helt suveränt! Uppväxt som jag är med ABBA är ju hela repertoaren redan fastlimmad i huvudet, och Niklas Strömstedt har verkligen lyckats med den svenska översättningen. Sångarna och dansarna var onekligen superduktiga, och Sussie Eriksson och Charlotte Strandberg är helt självlysande i sina roller. Reuben Sallmander kan inte sjunga och dansa så speciellt bra, men snygg är han att se på. Som den oerhört blödiga typ man är, fick man faktiskt fälla en tår där i mörkret också... Sitter här och smånynnar nu, "Knowing Me, Knowing You"...

Listan över sommarpratarna är publicerade. Var en mer trogen lyssnare förr om åren, men i år vill jag inte gärna missa Babben Larsson, Christer Lindarw, Anders Wendin (Moneybrother), Claes Elfsberg, Pia Johansson, Sissela Kyle, Pigge Werkelin och framförallt inte Anita Ekberg. Start 19 juni (med Lars Norén, någon man kanske inte heller borde missa *svårmodsflaggen hissad*) P1 kl 13.05. Repris vardagar kl 22.15, helger kl 22.05. Det går säkert att lyssna via webben och man kan ju hoppas att Sveriges Radio lägger ut samtliga program på hemsidan om det är någon man missar.