tisdag, januari 08, 2008

Panik i drömfabriken

Fick ett mail idag, som jag tror mig veta har skickats ut via en enorm maildatabas.
"Vi har köpt (jojo, 'köpt' tror jag vad jag vill om) 100 biljetter till den åtråvärda [musik]galan som går av stapeln imorgon, onsdag. Du kan vara med och tävla om dom!"

Det luktar panik och gapande tomma läktare lång väg, eller hur?

Det skulle kunna slumpa sig så att jag hamnar där ändå.
Min fina och numera väldigt ogravida schlagerkvinna, ringde och försökte övertala mig att följa med henne som hennes sällskapsdam. Imorgon eftermiddag, när förminglet och drinkarna börjar intas, befinner jag mig dock på tv-inspelning några stenkast därifrån. Jag sa att jag kanske kunde trilla in runt 18-tiden - mitt under middagen - om hon fortfarande kände ett skriande behov av sällskap. Hon visste inte riktigt själv hur hon skulle göra med närvarandet, och i där står vi just nu.

Min brinnande lust att partaja med f d kolleger, konkurrenter, vänner och annat löst folk på denna branschens jätteparty har onekligen falnat. För två år sedan skulle jag nästan kunnat hugga någon i ryggen för att få gå. Ska jag gå i år, är hon onekligen det enda rätta och avspända sällskapet.