Det räcker nu

Jag har sagt det förut. Nu börjar jag bli jävligt trött på skrikande, kaxiga målbrottsbråkstakar, fulla småungar och trimmade mopeder som kör fram och tillbaka utanför fönstret halva natten. Sure, långt där bak i minnenas dammiga vrår, kan jag vagt komma ihåg hur det var att vara ung och lyckligt ovetande om världen utanför min egen tonårssfär. Men va' fan - finns det ingen lag på hur länge en liten kvartersbutik får ha öppet?