Om jobbmöten

Lunchen på Ulla Winbladh var självklart skittrevlig. Jag är lite förvånad över att så pass många gick på starkölen till maten, men det gäller antagligen att hålla liv i myten; "sex, drugs & rock'n'roll" och allt det där. Själv tog jag en mellanöl och fruktade därefter att jag skulle cykla omkull på hemvägen. Snacka om lättpåverkad...
Kastade då och då ett getöga på servitören, som nyfiket lystrade när vi ohämmat hävde ur oss bransch-historier och -skvaller och dessutom vid ett par tillfällen själv kom med ett par inflikanden.

Luncher och möten i all ära - det är trevligt och givande, men allt arbete annat hamnar liksom på skam. Dessutom tog lunchen rätt mycket längre tid än beräknat så inte mycket hann göras idag, förutom dom samtal jag försökte ringa från cykeln på hemvägen (ja, jag har headset!). Folk blir dock inte speciellt glada över att prata med någon som flåsar i telefonen, samtidigt som det blåser halv orkan i örat på dom. Varje gång jag ringde upp någon, var jag tvungen att stanna och kliva av cykeln, så cykelturen hem tog lååång tid.

Imorgon ser det tyvärr likadant ut - förmiddagsmöte och lunchmöte - och däremellan en hel massa samtal som måste ringas...
Senare på kvällen ska jag titta på något som skulle kunna bli arbetslokal. Det ska bli spännande!