Omstart, tack

Dålig start på dagen.
Det har blivit ett par sena kvällar för oss båda gräsänkor, och det, i kombination med att vi båda saknar Liten Söt Sambo, gör att stubinen känns lite kort ibland. Lilla Körsbärsblomman är svår att få upp på mornarna, och när hon väl piggat på sig är det så mycket hon vill göra, innan vi går till dagis. Bara att välja skor när vi ska gå, tar en evighet och det ska gärna bytas ett par gånger innan hon är nöjd. Oftast har jag tålamod och låter jag henne hållas, eftersom jag inte har någon direkt tid att passa, men imorse tog tröttheten, längtan och våndan över en massa missat arbete överhanden.
Det slutade med att vi trilskades med varandra även under lämningen, så personalen bad mig helt enkelt bara gå, för att ta hand om "situationen". Jag pussade henne och viskade 'jag älskar dig!' och sen gick jag. Hon sa inte ett ljud.
Nu sitter jag här. Jag vet att hon har lagt det bakom sig när jag kommer i eftermiddag och kommer att vara glad och som vanligt igen. Medan jag kommer att sitta med mitt dåliga samvete hela dagen...