Nationalsång

Nyligen hölls det vårfest på förskolan. Temat var svenska högtider alternativt årstider. Här fanns midsommarklädda sommartjejer med kransar i håret (och huttrande, eftersom det var mulet och svinkallt), många tomtar och lucior och någon hade till och med klätt ut sig till ett stort, grönt julpaket. Mitt ibland dem alla stod min lilla prinsessa, med rosa tyllkjol, mönstrade, tunna ljusrosa strumpbyxor och hårspännen. Vad hade nu detta med hög- eller årstider att göra, kan man undra? Dottern visste.
"Men mamma, jag är Ariel när hon är människa och prinsessa. Ariel kommer ju från vattnet och det är på sommaren".

Hur dum är jag, liksom...

Mysigast var att höra hur fantastiskt duktiga de var på att sjunga. Och det var inga barnvisor de sjöng. Nä, här framfördes, uppblandat med den 'vanliga' sommarrepertoaren (Idas sommarvisa, t ex) även "Den blomstertid nu kommer", "Vintern rasat ut" och "Du gamla du fria". Väldigt vackert och tårframkallande. Var och varannan dag hörs nu skrålas här hemma: "Vintern raaasat ut bland våra fjällar..." uppblandat med "Du gamla du fria, du fjällhöga nord" (även versionen '...du smällfeta ko' hörs ibland, men då är det jag som sjunger, medan Körsbärsblomman kvider av garv).

För någon dag sedan berättade min svärmor, att på hennes förskola, som ligger i söderförort, där får man inte sjunga nationalsången. Sånt kan göra mig skitförbannad.