Söndag - uppe ur sängen

Lilla Körsbäret börjar ta sig ur halsont-töcknet. Axlarna åker inte upp till öronen när hon gör sig redo för att svälja, och hon gråter inte när hon äter något. Kommer den tillbaka igen, halsflussen, måste jag tyvärr skjuta alla som har ont i halsen.

Polisaspirant-grannen tittade ut från sin lägenhet innan vi pep iväg till Djurgården. Hon berättade att det uppehållit sig främmande män, eller rättare sagt en främmande man, i trappuppgången på förmiddagen. Med tanke på att det är brytmärken på källardörren och att någon går och pinkar där (och till och med nummer två, en gång förra sommaren...), är det kanske bäst att vara lite vaksam. Känns lite olustigt, eftersom vi har vår andra ingång i källaren. Det är lätt att ta fel och tro att det är ingången till ett källarutrymme. Jag kommer att dö den gången någon försöker ta sig in fem meter ifrån där jag sover. Det sitter larm-dekaler på dörren, men jag lovar, jag sover med öronen på helspänn.