I en främmande stad

Befinner mig på sydligare breddgrader. Jag tycker om Malmö. Här är vackert, det luktar gott, husen är fina och människorna snälla (även om dom pratar konstigt).
Från tåget blev det hastig promenad till skivbutiken, där "min" artist just stod i begrepp att kliva på scenen för, som han kallade det, "en microkonsert". Tre låtar från albumet som släpps imorgon, för att möta publiken, se om intresset för hans musik finns kvar sedan tidigare (fyra år sedan förra albumet). Det var kort, stämningsfullt och fint. Han berättade lite förtroligt för mig efteråt, att han sjöng sista låten med tårar i ögonen. Låten är nämligen skriven i samband med ett jobbigt uppbrott för några år sedan - och vem klev in i butiken fem minuter innan hans scen-entré, om inte kvinnan i sången...

Sitter på hotellet och väntar på att klockan ska bli tre. Det väntar direktsänd radiointervju och lite mer pepp-snack. Det känns som han behöver det. Det är så oerhört kärvt och svårt att få ut sin musik idag. Det spelar liksom inte någon roll att du blev nominerad för både en och två grammisar för 10 år sedan. Inför nästa skivrelease står du på ruta ett igen, och möjligheterna att synas och höras har definitivt inte ökat. T o m den luttrade och (av mig) högaktade musikjournalisten, herr Persson, som kom till butiken för att lyssna, suckade och sa "fan, det finns inga tidningar längre, att skriva om bra musik i!".

Kvällen kommer, om allt går som det ska, att avslutas på Malmös helt nyinvigda Debaser. När man kan slå två flugor i en och samma smäll - två artister på ett ställe - kan man ju inte låta bli att resa söderut!