Svag

Trodde jag var stark.
Trodde att jag kommit längre.
Trodde att jag hade full kontroll över mina barndomsdemoner, ställt dem mot väggen och fått dem att förblekna i sin fulhet.
Så fel jag hade.
Ett förfluget ord, ett samtal som tar fel vägar, en oskyldig handling. Och så kommer dom krypande fram ur de mörka vrårna, flinande och dräglande och gör mig till en räddhågsen sjuåring igen. Inser att det finns så mycket obearbetade känslor, rädslor och ilskor inom mig.

Fan, jag borde nog gå i terapi.