onsdag, maj 02, 2007

Svag

Trodde jag var stark.
Trodde att jag kommit längre.
Trodde att jag hade full kontroll över mina barndomsdemoner, ställt dem mot väggen och fått dem att förblekna i sin fulhet.
Så fel jag hade.
Ett förfluget ord, ett samtal som tar fel vägar, en oskyldig handling. Och så kommer dom krypande fram ur de mörka vrårna, flinande och dräglande och gör mig till en räddhågsen sjuåring igen. Inser att det finns så mycket obearbetade känslor, rädslor och ilskor inom mig.

Fan, jag borde nog gå i terapi.

Etiketter:

3 Comments:

At 7:26 em, Blogger Cornelia said...

Man blir så överraskad när det händer. Snopen. Andas djupt och skaka bort demonerna. Eller skriv om dem, troll spricker i solsken, så ta fram dem, vänd och vrid på dem tills de inte längre kan knäcka dej.

 
At 2:37 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Cornelia: Visst blir man!? Just när man trodde att man var safe and sound... Och du anar inte hur sugen jag är på att skriva... Antingen bara för mig själv, eller också göra en bok av det... Om jag orkar... Kram!

 
At 8:13 em, Blogger Batbut said...

Okej, nu gör vi så här:
1. Lunch
2. Hemmasnickrad terapi (mkt billigare)

Och Du, det är först när demonerna kommer fram, man möter dem och lyckas tämja dem som man märker att man gått vidare... Så egentligen är det ett framsteg, även om Du upplevde det som en tillbakagång!

ps: jag gav nästan upp... vw - JORNPOW.... what is that?

 

Skicka en kommentar

<< Home