Musikrevolution, tack!

Eftersom jag är insyltad i musikbranschen och lever med den i stort sett dygnet runt, drabbas jag ibland av något som en vän och gammal kollega till mig nyligen kallade för 'musiktröttma'. När man inte har allvarligare och världsligare saker att gå i taket för, går jag och funderar på och önskar att ' vi i branschen' kunde göra någon form av revolution. En manifestation mot musiktröttman.

Musiken är på väg att totalt utarmas. Urvattnas och göras till en sketen slit-och-släng-vara. Inte undra på att 'folk' olagligt laddar ner musik! Man vill ju inte ha en skiva i hyllan, som man ett halvår senare skäms att man köpt.
Jag är så trött på musik som så uppenbart skapas och stöps i Idol- och Fame Factory-former, som görs för att mjölka oss på snabba cash och luras på oss i tron att det är vad vi vill ha, vad vi vill lyssna på allra mest. Det finns så mycket bra musik där ute, som skapas av "riktiga" musiker och artister, folk som har musiken i själ och hjärta, som värker och våndas ur sig musik, och som aldrig någonsin får chansen att göra sig hörda. Trots allt är det media som kan lyfta fram sådan musik, men media idag får bara fyllas av sånt som säljer; sånt som kan höja tittar- eller lyssnarsiffror, sånt som ger löpsedlar, säljer lösnummer och får oss att ringa och rösta för dyra pengar. Allt, allt, allt handlar om pengar! Inte om den glädje det ger att berika andra människor med sin musikaliska konst.

Jag kanske borde ge mig ut och demonstrera på första maj?