Stopp!

Handlade mat innan hämtning. I butiken känner jag plötsligt hur jag börjar bli kallsvettig, får hjärtklappning och ett lätt illamående. Efter att ha stått i en milslång kö, är jag på gränsen till att svimma när det nästan är min tur i kassan. Blir tvungen att sätta mig ner på huk och försöka andas lugnt och fint. Känner hur jag är alldeles likblek i ansiktet när jag står där, krampaktigt leende och slår min pin-kod. När jag kommer ut får jag sitta en stund i bilen och hämta mig.

Jag är inte dum. Kroppen säger nej, tack. Därför var jag också klok nog att säga nej till de två akutjobb som jag fick förfrågan om en halvtimme innan. Jag antar att det var kroppen som sa nej till dom först. Och munnen (eller rättare sagt fingrarna, eftersom jag mailade) gjorde det 2 timmar senare.