Om den ädla konsten att skaffa sig (mail)ovänner
Igår, vid ett hastigt besök på kontoret, försökte jag skicka iväg ett pressmeddelande, som bara vägra att lämna utkorgen. Idag fick jag, via telefon, hjälp så att det gick iväg. När jag för en stund sedan checkade min mailbox, hade jag fått en hel drös mail från sura mediamänniskor, som hade fått samma mail från mig, ungefär åtta gånger.
Grymt pinsamt.
posted by The Female Dinousaur @ 9:37 em
3 comments
3 Comments:
Pinsamt... men mänskligt...
Jag minns med fasa en TV-reporter som uttryckligen bad mig att hålla honom informerad om fortsättningen på ett projekt, varför jag noggrant såg till att han fanns med på sändlistan för adressändringar under en period då vi bytte adress ett par gånger på ett år.
TV-reportern blev skitsur. Jag skickade en förklaring och tog bort honom från e-postlistan - men jag tycker fortfarande att han överreagerade. Vad vann han på att vara snorkig?
Självklart får mediafolk massor med information skickat till sig på olika vägar - men, den informationen utgör ju en del av deras livsnerv!
Mia: Pinsamt var ordet! Mänskligt var det inte ens den här gången, det var datorjä***lns fel. :-)
Åsa: Jag håller helt med dig. Det är töntigt att överreagera och bli skitsur. Dessutom hade han ju bett om informationen. Och dessutom igen, som mediamänniska måste man lära sig att sålla - slänga och radera ur huvudet om det inte passar.
Skicka en kommentar
<< Home