Genomlyst

Jodå. Jag överlevde. Inga troliga skelett-skador men väldigt spända nack- och axelmuskler. Den unge läkarspolingen, som mer såg ut som en byggnadsarbetare eller kanske gympalärare (fråga mig inte hur en karakteristisk gymnastiklärare ser ut, han bara kändes lite spontant som en möjlig sådan), kommer att höra av sig till mig om det ser konstigt ut på bilderna. "För att spara tid i mitt arbete, är det tyvärr ett måste att göra så", sa han och log lite snett.

Egentligen är det ett dumt sätt. Tänk om ett jätteviktigt provsvar eller en röntgenbild som visar något galet, kommer bort på vägen. Jag har själv jobbat på sjukhus, och jag vet att det händer då och då. Det är ju inte direkt så att läkaren sitter och väntar på provsvaren för varje patient - "åh, va' bra! Det här provsvaret undrade jag just när det skulle komma!". Man är nog rätt fort glömd så snart man kliver utanför undersökningsrummet och besöksstatistiken. Och där hemma sitter en människa och patient som skulle behöva komma under behandling, men som lutar sig tillbaka och tänker "jo, men dom skulle ju ringa bara om provet visade något fel"...

Eftersom jag jobbade hemifrån igår, slapp jag trafikkaoset. Min kollega, som var en av dom som såg till att jag är lätt bakis idag, satt i taxi i två timmar på väg till spelningen. Han lät rätt uppgiven tredje gången han ringde, och dom bara hade kommit ett par meter på en timme. Däremot blev jag jätteglad att läsa om dom gulliga människorna som hade sett trafikkaoset från sitt fönster hemma. Dom bryggde massor med kaffe och gick ut och bjöd köande bilister - och då menar jag b j ö d. Gratis. Kosta nada. Bara för att vara snälla. Mer sånt!