Höstblues

Hösten är verkligen inte min tid.
När mörkret sänker sig över tillvaron, då dalar mitt humör. Jag blir grinig, trött och tappar geisten och självförtroendet. Då vill jag gömma mig för omvärlden, gömma mig undan mig själv. Hur mycket smink jag än smetar i ansiktet, ser jag trött och glåmig ut. Håret verkar ständigt i behov av klippning, fastän det nästan är nyklippt. Dom grå stråna lyser envist och retsamt igenom färgningen. Utbudet på TV är obefintligt. Hyr jag en film så somnar jag. Böckerna i bokyllan står olästa.

På lördag ställer tillvaron om sig till vintertid. "Jag ser tillbaka på sommaren" - alltså ställer vi tillbaka klockorna. Själv vill jag ställa in mig på vinterförvaring.