onsdag, september 27, 2006

Möte med präst

Min bror och jag träffade Den Trevlige Prästen, Lasse, idag. I hans tjänsterum på prästgården, vid den (icke tända) öppna spisen - i varsin bekväm fåtölj - satt vi och samspråkade. Det var lugnt, tyst och han satt med händerna lätt hoppressade framför munnen och tittade, ömsom på mig och ömsom på min bror. Han sa inte speciellt mycket. Hans tystnad fick oss att prata desto mer. Och berätta saker. Jag tror bestämt att jag grinade lite också. Till slut sa han: "Oj, det låter som om ni gått igenom rätt mycket. Om ni behöver någon att prata med kan vi hjälpa till med sån't"... Och orden som han sedan riktade till mig, sätter nog ganska exakt fingret på hur jag känner: "Du låter ändå inte bitter; det låter som om du har stor insikt hur det var och att du accepterat situationen och gått vidare". Det är inte helt med sanningen överensstämmande - jag är inte där fullt ut än men på god väg. Frågan är om det är värt att gå i terapi och riva upp allt och kanske en hel massa annat som man förträngt. Kanske är det bättre att acceptera, lägga bakom sig och gå vidare.
Att skriva är också terapi.

4 Comments:

At 1:13 fm, Blogger Humlan said...

Bara du vet om terapi är rätt för dig.
Jag har skrivit av mig mycket och pratat av mig med vänner, men jag har också stickat bort en massa. För mig har det varit avslappnande att sticka och dessutom ett bra sätt att verkligen sätta sig och ge sig tid att tänka igenom problemen.

 
At 8:32 fm, Blogger Runt 40 said...

Det är hopplöst att försöka lägga saker bakom sig för det är alltid någon annan som vill rota & riva och kosta på sig att kommentera att "det här måste du ta itu med annars...".
Jag vill gå vidare.

 
At 10:45 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Humlan: Ja, jag tror att man många gånger kan vara sin egen terapeut om man är hyfsat på det klara med vad man tycker och tänker. Synd att jag inte stickar, jag kanske borde börja. Äh, jag fortsätter med skrivandet istället.

Runt 40: Jo, så är det nog här också. Jag vill gå vidare, men jag behöver älta saker i huvvet några gånger, innan...

 
At 1:57 em, Blogger Bloggblad said...

Jag har prövat både terapivariante och skrivvarianten om min barndom. Vet inte vilken av dom som funkade bäst - men nu trivs jag med minnena. Fast mitt jobbiga var av en helt annan sort.

 

Skicka en kommentar

<< Home