fredag, augusti 04, 2006

Humörsmässig härdsmälta

Huka er. Här kommer en Gnällblogg Grande. Den som inte gillar barn som talar illa om sina föräldrar, torde sluta läsa precis just nu...

Jag är så jävla, jävla trött på att höra min pappas gnäll!
Ingenting duger åt honom. Innan han åkte på sin lilla danmarkstripp med sin son, gnällde han över att den inte skulle bli av. Nu gnäller han för att han tyckte det var jobbigt. Han gnäller över att jag inte hjälper honom tillräckligt mycket. Han gnäller för att han tror att hans pengar ska ta slut (och jag lovar, det GÖR dom inte!). Han gnäller för att han tror att maten ska ta slut. Han gnäller för att han vantrivs i sin lägenhet. Och folket runt omkring honom vänder ut och in på sig för att tillgodose hans virriga önskemål. Hans två barn. Hemtjänsten. Kommunen.
Han är grinig för att det springer för mycket hemtjänstfolk hos honom. Jag föreslår att vi drar ner antalet besök per dag. "Neeeej, det vill jag inte...". Han får utökad hemtjänsttid, s k ledsagning, för att få komma ut bland folk. Fika, åka och fiska, promenera eller shoppa. "Ååå, jag har inga kläder, nej det blir jättejobbigt, vadå, det vill jag inte...". Idag hade vi ett telefonsamtal på förmiddagen som urartade å det grövsta. Jag, som aldrig någonsin vågat höja min röst mot honom i min barndom, tar ut det nu, med ränta. Jag skrek och kallade honom snål, gnällig, grinig, bitter gubbe som aldrig blir nöjd med någonting. Som försökte få honom att en gång för alla fatta att det inte är MITT problem att han är bitter på hela sitt liv. Det var han som sabbade sin relation. Det var han som inte skaffade sig några vänner, någon hobby eller något intresse. Det var HAN som ville byta sin fina lägenhet i Fina Förorten mot en sunkig liten etta i Mindre Fina Förorten, bara för att han ville spara pengar. Spara pengar till VAD?! Han unnar sig aldrig någonting, han gör aldrig någonting!
Förra veckan under en samtal med min mamma, nämnde hon två episoder ur deras förhållande och det fick mig - enbart dessa två episoder ur en tjugoårig samvaro - att till fullo inse vilket jävla skitäktenskap dom hade. Vilken inskränkt, snål, psykiskt nedtryckande och nästan psykotisk människa han var mot henne och sin familj.
Jag förstår, jag försöker hjälpa - men jag tänker fan inte ta skit!

7 Comments:

At 5:56 em, Blogger Vi på Kantarellen said...

Nää, det ska du fan inte!!

Fy fanken vad jobbigt du har det.

 
At 6:15 em, Blogger Cornelia said...

Nej!
Inte ta skit, du gör mycket mer för honom än han förtjänar. Så det så.

 
At 6:27 em, Blogger Humlan said...

Instämmer med ovanstående!
Det är klart att du ska säga ifrån och inte bara ta emot! Jag blir tårögd när jag läser hur du har det.
En stor jättekram!

 
At 9:42 em, Blogger Bloggblad said...

Det är väl skönt att du får gnälla av dig på bloggen! Tyvärr kan jag inte gnälla av mig - jag har nån slags bloggfobi att jag måste skriva trevligt. Annars har jag en del gnällmaterial.

 
At 11:15 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Mamselamsen: Visst ska jag inte!? Nej! Det ska jag inte. Ska inte, ska inte....

Cornelia: Det gör jag. Och han säger inte ens tack. Någonsin.

Humlan: Raring. Tack för kramen. Gråt inte. Det finns dom som har det värre.

Bloggblad: Ja, det är jätteskönt. Det var delvis därför jag skaffade en. Märker att jag har en tendens att bli mer än lovligt gnällig ibland, och det är bra att få det svart på vitt, så man kan bättra sig.

 
At 9:57 fm, Blogger Batbut said...

Eftersom han är van vid att hans vilja ska styra, att Du ska dansa efter hans pipa och att han kan spela på Ditt dåliga samvete så föreslår jag att Du gör precis tvärsom. Dvs ingeting! Ring inte utan låt honom ringa och var kort, men korrekt mot honom. Om han börjar gaffla, gnälla etc - bit Dig i läppen, försök låt bli att ta åt Dig och bara var korrekt. Ex.vis om han gnäller över antalet besök - säg då, okej Du har två val, att antingen dra ned eller acceptera - säg till när Du bestämt Dig. När han gnäller över pengar, säg då bara tar de slut så tar de slut, det löser vi då. M a o, låt honom inte locka in Dig i fällan. TA INTE ÅT DIG! Och Du - han är INTE Ditt ansvar, Du gör mer än vad Du behöver. Mkt mkt mer!

 
At 9:59 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Monica: Tro mig, jag har försökt. Både en och trehundratvå gånger.

Batbut: OK. Härmed lovar jag att göra ett försök. Igen. Lugn och fin, rullgardin ska jag vara från och med nu.

Fru Forsberg: I love you!

 

Skicka en kommentar

<< Home