Jag och Micke P, igen

Men, va'ere frågan om?
Inatt hände det igen - vi föll för varandra, monsieur Persbrandt och jag! Vi stötte ihop på tågstationen vid Slussen, han var farligt sliten och bakfull och iklädd Gunvalds beige trenchcoat. Efter en hel massa menande ögonkontakt började vi prata och sedan var det liksom vi. En väldigt platonisk relation, mycket utmanade blickar och sånt, men jag minns inte ens lite hångel (grymt besviken!). Vad jag kan erinra mig var det ingen lätt relation; min kompis var inte helt inne på samma linje som jag.
Jag måste sluta se Beckfilmer. Jag känner mig riktigt besatt.