Kvartsamtal (skrytvarning)
Liten Söt Sambo och Gammelmamma Biggis var på kvartsamtal på förskolan imorse.
Under hela samtalet satt jag och höll på att pysa över av stolthet, eftersom det nästan bara var lovord och beröm. "Hon är ju väldigt framåt för sin ålder" var det som genomsyrade samtalet. 'Ledare' och 'förebild' var också ord som dök upp (även om hennes kompisar börjat mopsa till sig på senaste tiden, något som tydligen inte faller i helt god jord). Anledningen till detta ledarskap är att hon väldigt tidigt hade talets gåva, och har kunnat göra sig förstådd ("vi har långa konversationer vid luncherna"), men nu har även de andra kommit ikapp språket och gör sig gärna hörda.
Roligt är också att höra personalen berätta om lekbeteendet och hur det så radikalt förändrats. Nu är de fyra tjejer som leker tajt tillsammans, istället för var och en för sig. Fick höra att de leker "mamma, pappa, barn" fast inte med den traditionella sättningen. Istället får någon vara farmor, mormor eller farfar i familjen istället. Kul.
Det är så skönt att höra att det mesta verkar funka; att hon är en liten, ibland mopsig, glad liten individ som trivs på sin förskola. Till hösten ska hon byta avdelning. Då blir hon plötsligt en av de yngre igen. Då står vi säkert inför nya utmaningar.
Världens bästa Lilla Körsbärsblomma.
10 Comments:
Passa på och var stolt nu.... för snart kommer puberteten! :-)
Mamse: Japp. Bäva månde lilla familjen Körsbär då... Well, vi är tåliga (åtminstone pappa Körsbär...), och vi ser tiden an med tillförsikt.
Njut i fulla drag
livet pågår NU, IDAG
Gagga: Du är en underbar poet! :-)
Pys av stolthet, det är alltid roligt att få höra att de trivs och är framåt.
Här hade jag uppföljningssamtal efter inskolningen på nya förskolan, och lilla S är en bestämd dam med starka åsikter(nähä, det visste jag inte...). Hon har ju sin äldre bror att lära sig av, och som hon lär sig*ler*
Blir hon en av de yngre? Jag har för mig att blomman är i S ålder, och då bör hon väl bli äldst på avdelningen? (S är född 02)
Jag hämtade min treåring på dagis igår:
- Vad har ni gjort idag?
- Jag och William har lekt mammapappabarn. Jag var pappa och William var barnet.
- Jaha ... Vem var mamma då?
- Hon var ju död. Pschioooo!
Självklart.
Visst svävar man på moln när man fått goda nyheter på kvartssamtalet? Underbart! Härligt att det gick bra!
Det låter gott det där med middagskonversationen, för du vet väl att det är just under måltider när barnet lyssnar på de vuxna och ställer frågor som de snappar upp allra mest av det ordförråd de bör ha.
Grymt mot ensamma föräldrar, men det bör väl gå att fixa vuxensamtal ändå.
Som mamma är det helt i sin ordning att vara stolt över sin dotter! Självklart!
/Bisse
Lillmyra: Det är bra med starka, bestämda tjejer! Grattis till att ha en! Hon är äldst på sin avdelning nu, men när hon flyttar över till "syskon" blir hon en av de yngre.
Lotten: Oj. Undrar vem som tog kål på henne?
Kimmi: Ja, det känns onekligen skönt att hon (än så länge) sköter sig... :-)
Bloggblad: Åh, ingen brist på vuxensamtal här... Ända sedan hon var liten körsbärsblommeknopp har jag malt och malt och malt i hennes närhet. Hon har varit en bra ursäkt, så det inte låter som om man pratar för sig själv...
Bisse: Tack! Fast jag hoppas jag inte blir sån så att jag inte ser hennes "skönhetsfläckar", typ att alla andra utom jag tycker att hon är en odräglig, bortskämd skitunge... :-)
Skicka en kommentar
<< Home