måndag, april 17, 2006

Blåklocka

Oj, vilken snygg blåtira vår lilla Körsbärsblomma kommer att ha imorgon. Ett hopp på en pruttkudde resulterade i ett handlöst fall framåt in i ett litet bord i vardagsrummet. Nu sitter hon uppkrupen i soffan med sin söta pappa med en tjusig, blå bula strax ovanför vänstra ögonbrynet och tittar på Scooby Doo.
Usch, det var en riktig pärs!
Raringens första blåtira.

8 Comments:

At 8:23 em, Blogger Bloggblad said...

Stackarn! När jag var ca 3 slog jag i ögat i en klätterställning. Jag minns inte smärtan, men jag minns hur himla märkvärdigt det var att gå med svart lapp över ögat!

 
At 9:13 em, Blogger Vi på Kantarellen said...

Hon kommer att bli poppis på dagis imorgon. En riktig hero!

 
At 9:19 em, Blogger Humlan said...

Stackar lilla blomman!
Och stackars förädrar, har dom återhämtat sig än???

 
At 10:46 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Bloggblad: Ajaj! Ett förflutet som pirat?

Sandra: Japp, ajajaj!

Mamse: Alldeles säkert!

Humlan: Jag såg inte själva islagningen, bara hörde gråten och såg resultatet. Men det var lite hjärtfladder ett tag, mest för att kära Sötsambon blev skärrad...

 
At 11:04 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Carin: Mmmm. Lite läskigt var det... Tur att jag inte såg. Och det där med att ögat klarade sig, har jag hunnit tänka många gånger ikväll...

 
At 11:38 fm, Anonymous Anonym said...

Ojdå, stackars lilla blomma. Men den försvinner.

Här fick maken åka in till Sachsska med sonen då han va 15 månader och tejpa ovanför ögonbrynet. Lillkille hade rasat och slagit i kanten på en högtalare. Idag 5 år senare ser man bara ett litet ärr.

Mamman befann sig på Dubliner(St. Patricks day) och hörde inte mobilen...

 
At 11:05 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Lillmyra: Och exakt hur dåligt samvete hade du efter den lilla incidenten... ;-)

 
At 11:39 fm, Anonymous Anonym said...

Just då hade jag rusigt dåligt samvete, när jag lyssnade av meddelandet och ringde fick jag reda på vad som hänt. Min första fråga löd: Ska jag komma hem? Men det behövdes inte. Festade vidare, med det dåliga samvetet hängandes över mig.

Numer har det försvunnefterom pappan är lika kapabel som jag att ta hand om dylika situationer:-D

 

Skicka en kommentar

<< Home