Om att inte passa in

- För virrig och dement för att passa in på ett vanligt, öppet äldreboende. Det finns inga garantier för att han ändå inte skulle ge sig ut och irra på nätterna. Personalen har inte, och kan inte ha, full uppsyn dygnet runt. Dessutom vill man inte ha dementa bland "vanliga" gamla, eftersom de ställer till med oreda och oro.
- För klar och redig för att platsa på ett låst gruppboende för dementa. Pappa skulle bli galen i sällskap med de som kommit en bra bit längre på demensvägen än han. Redan på korttidsboendet klagade han över de gamlingar som "bara satt", och han isolerade sig istället på sitt rum.

Lösningen får tills vidare bli utökat hemtjänstbesök som inkluderar dagliga promenader. Sista kvällsbesöket får stryka på foten till förmån för ett besök av en nattpatrull framåt småtimmarna, som kollar att han ligger i sin säng och inte vimsar omkring i bostadsområdet. Vi har också pratat om att byta lås på dörren, till ett som omöjliggör utelåsning. Dessutom har han själv börjat låsa polislåset på nätterna. Om han måste låsa upp det för att komma ut, kanske han hinner vakna till så pass att han inser vad han håller på med.

Han är "halvvägs" och han passar inte in någonstans.