tisdag, december 20, 2005

Utelåst - igen

Pappa uppe och irrade i huset inatt igen. Det verkar inte som om han var utanför huset den här gången, bara utestängd från sin lägenhet och omhändertagen av samma (stackars) granne, innan låssmeden kom och befriade honom från 1.000:--.
Hemtjänsten ringde mig och vi kom överens om att de snarast möjligt tar kontakt med kommunen för att hitta ett boende åt honom. Sitter i skrivande stund och väntar på att de ska ringa mig. Under tiden får vi försöka hitta en lösning som funkar.
Pappa går med ständig oro över mat, pengar och vardagliga, triviala saker. Han vill inte vara hos oss på julafton, som vi pratat om utan vill vara hemma. Jag kan ju inte tvinga honom, då lär han bli ännu mer orolig.
Under tiden blir jag mer och mer ledsen och uppgiven, och förbannar bröder som bara kan, lite uppgivet, sitta i telefon och rycka på axlarna och kläcka ur sig saker som: "ja, det är ju sån't som händer när man blir äldre...".

9 Comments:

At 2:13 em, Blogger Ilva said...

Du vet att jag star har bakom dig o forsoker skicka starkande vibbar! Hoppas att de hittar ett boende snart. Varnar igen, de blir ofta samre nar de kommer dit men sen planar det ut och de haller sig stabila langre for att det ar sa skyddat fran jobbig kontakt med yttervarlden och for att det finns lugnande rutiner. Sa tycks det vara med min mamma. Hon blev ordentligt samre men lugnare o nu ar hon likadan sedan ar!

 
At 2:18 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

kommer styrka och värme här norrifrån.. till dig....
det har snöat och idag har jag lånat kameran igen.. så jag ska lägga upp bilder på bloggen...
(((( ))))

 
At 2:29 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Söta, goa, fina Ilva! Jag brukar ofta tänka på dig och din mamma när det handlar om min pappa. Har fått erfarenhet av det här med att "dom" blir sämre av oroligheter runt om, förändringar o dyl. Jag tror att ett bra boende för honom är den allra bästa lösningen - han slipper bekymra sig om att maten skulle ta slut, att pengarna är skyddade och dessutom har han sällskap i den mån han vill ha det.
Känner av dina (och er andras också) positiva vibbar och det känns både skönt, och faktiskt också lite konstigt, att bli hjälpt av det! Tack, raringar!
Och du Lyckliga Grodan - dina bilder tänker jag titta på för att försöka få lite lugn och harmoni... kram!

 
At 2:48 em, Blogger Batbut said...

Varför måste sådant här alltid hända strax före jul? Håller tummar och tår för att de fixar ett boende pronto! Och att Din bror tar och skärper ihop sig! Du har rätt att ställa krav på honom, Du måste inte göra allt! Och kanske Du kan ge grannen en liten julblomma för att hålla ögonen på honom?

 
At 2:57 em, Anonymous En liten tant said...

Ja, så svårt och hemskt det är när föräldrarna blir gamla och inte klarar sig själva. Dels allt praktiskt och allt jobb det innebär och framför allt det otroligt sorgliga i att bevittna hur en människa som en gång var den som var stark och stod för tryggheten i ens liv liksom vittrar bort. Önskar dig all kraft och dessutom snabb handläggning i boendefrågan.

 
At 5:38 em, Blogger Mamselamsen said...

Fick du inte en klapp på huvudet också... av brorsan?

 
At 8:54 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Batbut: Precis! Sånt här kan hända närsomhelst utom på julen, tycker jag. Jag ska prata med kommunkvinnan imorgon och höra hur lång tid sånt här kan ta. Min bror, ja - tyvärr har han tappat bort sitt skärp för länge sen... Och förresten, det där om julblomman var ju ett helt suveränt förslag, tack raring!

En liten tant: Tack för kraften! May the force be with me... :-)

Mams: En klapp ska HAN få nästa gång jag träffar honom. I baken!

 
At 10:06 em, Anonymous Christina said...

Hej
Vill bara önska dig en riktigt GOD JUL!!!

 
At 7:09 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Christina: Detsamma önskar jag dig, du bloggrosornas furstinna! :-)

 

Skicka en kommentar

<< Home