Oledighet

Semesterdag idag, som ändå började precis lika tidigt som vanligt. Ingen rast och ingen ro...
Efter dagislämning blev det klappjakt. Den vilda jakten utspelade sig i Sickla Galleria, där det var befriande folktomt. Hittade paket till alla jag planerat att köpa till. Och ett fint, mjukt paket till Biggis också, som varit så snäll och glad i år och bara var tvungen att få ett svart linne med silverpaljetter och en svart bolero (från fina Gina Tricot) till morgondagens julmiddag med jobbet.
Sen bar det av hem till pappa för en social visit, kombinerat med ett besök på vårdcentralen, för att få ett läkarintyg att komplettera färdtjänstansökan med. Ett, visade det sig, totalt onödigt besök, eftersom det lika gärna kunnat göras på telefon. Flera gånger den senaste tiden har jag blivit så upprörd över hur vård och omsorg sköts, särskilt när det gäller sådana som min far (och mig själv); mer eller mindre dementa människor. Ingen förståelse, ingen smidighet, ingen tanke på hur man beter sig. Man bara kör på utan att för en sekund tänka efter; hur bör jag behandla, vårda och instruera en människa som kommer att glömma mina ord så snart han går utanför dörren? Hur bör jag instruera närstående, som står frågande inför sjukdomsbilden?
Istället är det hela tiden löpande band-principen som gäller, och det spelar ingen roll vilken sjukdom du lider av. Betala, få din behandling (gärna av en läkare som under hela besöket sitter vänd mot sin dataskärm istället för mot patienten) och "NÄSTA!". Skrämmande utveckling men en klar spegling av hur samhället ser ut i stort.
Pappa har blivit enormt mycket bättre sedan han kom hem, och än bättre sedan gipset plockats bort. Inte en enda gång hörde jag honom svamla eller säga konstiga saker idag. Istället har den gnälliga sidan tagit över, men jag förstår honom. Han har gått upp i vikt och han behöver aktivera sig och komma ut bland folk. Av olika anledningar verkar det för hans del inte bli något av den planerade resan till min bror i Småland. Därför är han nu bjuden hem till oss på julafton. Vi som, för första gången, ska stå för julaftonens sammankomst. Tidigare julaftnar har vi först varit hos sambons föräldrar och senare på kvällen åkt till min hulda moder och hennes man. Men i år står vi för första gången för fiolerna. Jäklar i min låda vad jag ska bli en hejare på att göra - eeeh, köpa? - julmat. Snacka om vuxenpoäng!