Skjut mig!

Biggis, klockan 14:25 i eftermiddags:
"Nu-tar-jag-den-här-jävla-datorn-och-skickar-ut-den-genom-det-jävla-fönstret-och-hoppas-att-den-smashar-sönder-den-där-jävla-bilen-på-kuppen-och-det-är-för-jävligt- att-en-burk med-elektroniska-komponenter-ska-få-sabba-en-hel-jävla-arbetsdag-och- förstöra-hela-ens-dagsupplägg-och-se-till-att-man-inte-får-någon-lunch-och-att-man- håller-på-att-få-magkatarr-och-ett-mindre-psykbryt-och-nu-orkar-jag-inte-ens-säga-god-jul-till-mina-jobbarkompisar-och-nu-kan-alla-dra-åt-helvete-och-fira-sin-jävla-jul-,för-nu-måste-jag-åka-till-min-förvirrade-supernojjiga-farsa-som-jag-skulle-gjort-för-flera-timmar-sen-på-lunchen-som-jag-aldrig-fick-och-jag-tänker-aldrig-komma-tillbaka-till-det-här-skitjobbet-med-den-här-jävla-skitdatorn!"

OBS: Man får garva åt det. Nu. Den jävel som ens hade lite ticks i mungipan runt halvtre-tiden i eftermiddags, hade inte fått uppleva årets jul. (Och svordomarna ber jag om ursäkt för, om någon tar illa vid sig. Det var av nöden tvunget...).