Mitt liv - en kort resumé
Mitt liv. Ibland känns det som en långfilm, som aldrig tar slut. En så'n där seeeg film, som är så tråkig att man inte ens kan somna ifrån den. En som där som det känns som om man sett förut, nå'n slags tråk-deja vu-känsla.
Status: jobbet - pest. Fortfarande. Kan sammanfattas: "I'm available...".
Fadren - pausknappen är intryckt. Det är skönt och jag har inte dåligt samvete.
I övrigt har jag missat allt i bloggvärlden den senaste tiden, känns det som. Hinner inte med att läsa alla mina favvisar och hänger inte med i svängarna. Trist.
Fast när jag är hemma är jag glad. Jag har ju världens goaste små gullgrisar här hemma. Dottern, sambon och katterna.
7 Comments:
Det är det viktigaste, det har man hemma, sin kära och sina barn.
Man behöver inte hänga med hela tiden. Bloggosfären pladdrar på. Du tittar in när du har tid. Allt är lugnt.
Cornelia: Du har så rätt, så rätt. Kram på dig!
Visst är det skönt när man hittar vilan i hemmets vrå, när man verkligen hemma till både kropp och själ!
Min träliga film har jag redan somnat ifrån...
va bra att du håller pausknappen nere.. du behöver det, tror jag...
ännu bättre att du inte har dåligt samvete
Skickar en superstor muntrauppkram!
Återigen - tack för era uppmuntrande ord och kramar! Det värmer i höstrusket.
Skicka en kommentar
<< Home