tisdag, oktober 18, 2005

Mitt liv - en kort resumé

Mitt liv. Ibland känns det som en långfilm, som aldrig tar slut. En så'n där seeeg film, som är så tråkig att man inte ens kan somna ifrån den. En som där som det känns som om man sett förut, nå'n slags tråk-deja vu-känsla.
Status: jobbet - pest. Fortfarande. Kan sammanfattas: "I'm available...".
Fadren - pausknappen är intryckt. Det är skönt och jag har inte dåligt samvete.
I övrigt har jag missat allt i bloggvärlden den senaste tiden, känns det som. Hinner inte med att läsa alla mina favvisar och hänger inte med i svängarna. Trist.

Fast när jag är hemma är jag glad. Jag har ju världens goaste små gullgrisar här hemma. Dottern, sambon och katterna.

8 Comments:

At 8:13 em, Blogger Cornelia said...

Det är det viktigaste, det har man hemma, sin kära och sina barn.

Man behöver inte hänga med hela tiden. Bloggosfären pladdrar på. Du tittar in när du har tid. Allt är lugnt.

 
At 8:17 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Cornelia: Du har så rätt, så rätt. Kram på dig!

 
At 8:28 em, Blogger Batbut said...

Visst är det skönt när man hittar vilan i hemmets vrå, när man verkligen hemma till både kropp och själ!

 
At 9:06 em, Blogger cecilia öhrn said...

Kan skriva under det där med att livet ibland känns som en lååång seeeg film.....Och jag har ju också fina små gullgrisar, bara det att jag är ju alltid hemma med dom! Ja, förutom mannen då, den gullgrisen ser jag på kvällar och helger. Hoppas filmen blir bättre snart!

 
At 10:57 em, Blogger Bloggblad said...

Min träliga film har jag redan somnat ifrån...

 
At 10:55 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

va bra att du håller pausknappen nere.. du behöver det, tror jag...
ännu bättre att du inte har dåligt samvete

 
At 11:12 em, Blogger Kimmi said...

Skickar en superstor muntrauppkram!

 
At 11:40 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Återigen - tack för era uppmuntrande ord och kramar! Det värmer i höstrusket.

 

Skicka en kommentar

<< Home