Legolas och jag
Jag, sambon och dottern gick på bio och såg "Heffaklumpen" strax efter att den hade premiär för något år sedan (jag tror i alla fall det var "Heffaklumpen, det är den enda barntillåtna film jag sett på senaste tiden). När filmen var slut och det var dags att lämna biografen, såg jag i ögonvrån hur det viskades och pekades mot oss, bakom mig i kön: "Mamma, mamma titta! Det är Legolas!". Och faktiskt, dom är ganska lika, min sambo och Orlando Bloom i Sagan Om Ringen.
Fast J har mer hår i ansiktet. Och bara ett, ihopvuxet ögonbryn...
Något senare: - passerade just datorn med dottern i släptåg. Jag pekade och frågade om hon visste vem killen på skärmen var: "Pappa!", svarade hon glatt. Så nog är han lik, alltid... :-)
posted by The Female Dinousaur @ 4:59 em
12 comments
12 Comments:
Och jag som trodde att Legolas var en travhäst... visserligen jättedöd nu för tiden
Visst minns även jag travhästen Legolas, sagohästen som bara vann och vann och vann. Han är med 100% säkerhet döpt efter Legolas i Sagan om ringen. Rätta mig om jag har fel.
Då tittade jag nästan på din sambo i går kväll... såg filmen på TV (eller den stod på medan jag...).
Du har säkert rätt, hästen är döpt efter bokfiguren.
Nu är hon på G bruden! Din förlust när Legolas (eller hur det nu var) åker på resa är att vi får njuta mer av Dig. Så han får gärna åka bort lite då och då...*s*
Gillade historien om Larsa. Även jag hamnade väl en och annan gång på Jump In. Fast här var det en värre... jag smet från min hemstad då! (vi är ju årsbarn Du och jag)
Humlan: Rör inte min sambo! *fnissar lätt söndagshysteriskt*
Batbut: Smickrare där! Ja, ibland har ni tur. :-)
Kul att du också frekventerat mitt stammishak och att du gillade Larssa-texten. Den var faktiskt lite jobbig att skriva, ska jag erkänna. Men jag förstår inte din sista mening riktigt? Smet från din hemstad? Que?
Från Södertälje. Är en riktig förortstjej som ibland hoppade på pendeln till Storstaden, trots att det var attans förbjudet.. Hamnade väl på Kungsgatan en och annan gång..
snyggingar ska man njuta av.. både de hemma och de på filmduken..
snyggingar från det förrgångna.. det är lite trixigt med det.. ibland ser de inte alls ut som man kommer ihåg det..
*fniss* - när vår dotter var liten och Gösta Linderholm ofta var i teve och i tidningar, då när han hade pilotglasögon och halvlångt hår, pekade hon glatt: PAPPA varenda gång...
Fast nu har de vuxit ifrån varandra, maken och Gösta, bara bristen på hår är likt...
Batbut: Åh, vem är inte en förortstjej? Själv smet jag från fiiijna snobbförorten Saltis...
Grodis: Ja, snyggingar BEHÖVER man njuta av...
Bloggblad: Hihi!
Sandra: Min Legolas har grågröna!
Lyckliga du....min man ser ut som en manlig variant av...mig :)
Hur kul är det?
Skicka en kommentar
<< Home