måndag, oktober 24, 2005

Lundell

Har just hämtat ut Lundells senaste bok, Värmen, som kom med posten. Är inget hängivet fan, jag har så svårt för människor som tar sig själva på alltför stort allvar, som aldrig kan kliva ett steg åt sidan, slappna av och garva lite åt sig själv. Dessutom tycker jag hans syn på kvinnan luktar rätt unket. Två anledningar till att jag, by the way, inte äger en enda bok av Jan Guillou...
Men, senaste Lundell-boken har jag, denna åsikt till trots, införskaffat. Än så länge får den ligga i högen "oläst", en hög som skjuter i höjden som en hormonstinn trettonåring. Någon dag ska jag... Tills vidare njuter jag av påbörjade Linn Ullmans "När jag är hos dig" - är bara ett par sidor in i den, men hittills är jag nöjd.
Under tiden vill jag bara bjuda er på en historia, som inte direkt polerar upp och bättrar på min syn på hr Lundell.
Historien utspelar sig på en bensinstation strax utanför Stockholm, där en bekant till mig dåförtiden jobbade. In genom dörrarna kliver nämnde författare/artist, fullt "stassad" med solglasögon och stjärnattityd. Han tar fram sitt bensinkort och lägger dessutom en kvällstidning på disken. Därefter utspelar sig följande:
Kassören/bekanten: *drar bensinkortet och ler mot kunden* Det blir tio kronor, tack.
Lundell: *lite surt* Men jag tar tidningen på kortet, också.
Kassören/bekanten: Du kan inte betala kvällstidningen på bensinkortet, du kan bara betala bensinen med det. Du får betala kontant för tidningen.
Lundell: *drar ner solbrillorna och spänner ögonen i min bekant* Men...du ser vem jag är, va?
Kassören/bekanten: *glatt* Ja, det är Ulf Lundell, va? Det blir tio kronor, tack!

9 Comments:

At 10:03 em, Anonymous Christina said...

Alltid kul att läsa såna små historier. Funderar om jag ska berätta om mina egna små möten med icke helt okända....

 
At 10:17 em, Blogger Bloggblad said...

Jag gillar också såna historier. Just för att jag är av den bestämda åsikten att man inte kan segla fram på sitt kända namn. I mina ögon betyder kändisskap inte ett dugg, däremot hur personen är. Om h*n sen är duktig kan jag vara imponerad - men det är en annan sak. Fjäskar gör jag ändå inte.

 
At 10:27 em, Blogger Mamselamsen said...

Sånna kassörskor gillar jag.

 
At 10:43 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Christina: Ja, det tycker jag absolut att du ska!

Bloggblad: Håller med, till fullo!

Mams: Kassörer, inte kassörskor.

 
At 12:15 fm, Blogger Humlan said...

Tyvärr finns det många som är helt uppfyllda av sin egen betydelse.

 
At 7:52 fm, Blogger Mamselamsen said...

Ooopps....KASSÖRER...KASSÖRER... KASSÖRER... *bankar in i huvudet*

=)

 
At 8:07 fm, Blogger Anna P said...

HMs ägare *what´s his name* hade ekonomiplatsbiljett på SAS, när han checkade in ville han bli gratis uppgraderad till business. Checkintjejen svarade milt att "den dag jag kan betala för en kofta på HM men få en kavaj, DÅ uppgraderar jag den här biljetten"!
Ett - noll!
För övrigt anser jag att "Värmen" är ojämn; vissa avsnitt är på-pricken-precis, andra gääääspar man sig igenom.

 
At 9:28 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Humlan: Ja, det finns det. Onekligen.

Mams: Akta huvet!

Anna P: Hahaha!

 
At 4:20 em, Blogger Batbut said...

Orkar inte riktigt med herr Lundell längre, trots att vi nästan är grannar. Klarar inte av skitnödiga personer som är uppfyllda av sin egen viktighet - ingen nämnd, ingen glömd *s*

 

Skicka en kommentar

<< Home