tisdag, september 13, 2005

Skjutjärnsjournalister

Läste dagens DN, där skjutjärnsreportrarna Rislund och Cantwell intervjuas om sitt jobb, hur de arbetar, sin etik och sin moral. Eller kanske snarare bristen på moral.
Här hittar du reportaget.
Jag läser. Jag garvar, rått. Jag grinar lite, illa. Skrattar, eftersom de här killarna verkligen är så klichéartade som det bara går. Gråter över hur svensk media tappat all sin sans och takt (om de någonsin haft någon) och inte drar sig för att kliva över lik. Hur man inte skyr några som helst medel för att få en bra rubrik eller ett scoop. Det är så vidrigt att det för dom här killarna, och kanske även tjejerna för den delen, handlar om en tävling; "vem ska få bästa löpet idag?". Hur orkar man leva mig sig själv med det jobbet? Dag ut och dag in; in och gräva och böka i andra människors olycka, frossa i detaljer, ju vidrigare och snaskigare desto bättre. "Vi ger bara folk det dom vill ha!", är den stående bortförklaringen. Jag har då ta mig fan aldrig bett om att få någons skilsmässa, abort eller misshandel nerkört i halsen. Inte heller har jag bett om att få behöva idissla det om och om igen.
Det roligaste, och bästa, var slutklämmen - DN's egna fotnot: båda journalisterna hade bett att få lusläsa artiklarna innan tryck och att få göra egna ändringar och varsin kommentar: "Jag känner inte igen den här klichéartade bilden av mig själv och mitt yrke, därför väljer jag att inte vara med på bild". Ja, kära herr reportrar - hur många av era "offer" har fått läsa igenom de alster de skildrats i? Hur många tror ni har känt igen sig i de artiklar ni skrivit?

8 Comments:

At 9:53 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

jag trodde nästan att det var lite skämtsamt, det där sista tillägget, men det var det nog inte.. jag äcklas av deras attityd..har slutat köpa kvällstidningarna, mest för att barnen ska slippa få mord, våldtäkt, sexlektioner och sånt nerkört i halsen här hemma..

 
At 9:55 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

LG: Det sista tillägget gör ju dessa människor ännu mer klyschiga på gränsen till dumförklarade. Äcklas är ordet. Jag köper kvällstidningarna så sällan jag kan, men ibland måste jag pga jobbet.

 
At 9:55 em, Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 11:07 em, Blogger Batbut said...

funderar starkt på att göra en "avslöjande" blogg. Träffade en av våra största journalister (numera pensionär) på middag och cocktail partyn. Fick höra ett och annat, och fick även en klar bild av personen ifråga... En klar mullig mansgris iaf

 
At 11:43 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Åh, vem kan det vara? TV-reporter?

 
At 8:49 fm, Blogger Ilva said...

BH kanske? Biggis, du har sa RATT, de kor med det man kallar i Italien "tva vikt o matsystem" (due pesi, due misure) ett for sig sjalva och ett for sina offer dvs. vi i resten av varlden.. Jag maste saga att jag tyvarr ser journalister som ratt intelligensbefriade nufortiden (med nagra fa undantag), de tycks leva i ett parallelluniversum...

 
At 9:44 em, Blogger Humlan said...

Detta uppfyllde alla mina fördommar om kvällstidningsjournalister!!!
Håller helt med dig!
Tänk vad hemskt att bli ett av deras offer, oavsett vad det gällde för skriverier. Jag skulle aldrig våga lita på en reporter. *ryser*

 
At 11:42 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Ilva: Samma här, intelligensbefriade på gränsen till psykopatvarning.

Humlan: Nej, att lita på en reporter tror jag skulle vara svårt. Det vinklas och vrids och vänds och tänjs på sanningen alldeles för mycket i deras värld.

 

Skicka en kommentar

<< Home