Otäckt

Något håller på att hända med min pappa. På riktigt.
Det började med att sambon berättade att han ringde och sökte mig imorse. Han har inte fattat, pappa alltså, :-) att jag jobbar dom här två dagarna.
Efter min avskedslunch (ska berätta mer om den senare) ringer jag upp honom. Det tar lång tid innan han svarar och när han börjar prata, bara svamlar han osammanhängande. Jag hör inte ens vad han säger. Han börjar prata, och sedan mattas talet bara av. Jag försöker få kontakt; det kanske är så att han är full, ochatt jag väckt honom. Men när han väl börjat prata, låter han inte speciellt full. Han säger att han mår väldigt dåligt, han säger att han inte får behålla något han äter, och att han inte vet vad han ska göra. Jag får en jätteklump i magen och ber honom ringa till områdets närakut, som han pratat med tidigare. Han försöker läsa upp telefonnumret som han skrivit upp tidigare, det kommer siffror men jag hör att det är fel siffror och när jag ger honom telefonnumret och han ska upprepa det, säger han fel hela tiden. Nu börjar jag bli ordentligt orolig. Vad är det som händer? Jag ber honom ringa närakuten och sedan ringa tillbaka till mig, vilket han gör efter en stund. Han har inte lyckats komma fram på något telefonnummer och jag ber honom ringa Sjukvårdsrådgivningen istället. Han får numret och lovar ringa tillbaka. En timme senare har han inte ringt, och det är bara upptaget när jag försöker ringa honom. Pratar med mamma; hon bryr sig föga om situationen och ursäktar med att "jamen, han blir ju förvirrad ibland". Jag försöker lugna mig, och får till slut tag i honom. Då har han blivit rådd att ringa till Sös (har vårdats där för ett par år sedan, i samband med ett akut aortaaneurysm; bråck på stora kroppspulsådern som höll på att brista) och ev ta en ambulans in under kvällen. Nu låter han bättre, och det verkar som om en stor anledning till att han mår dåligt, är att han bekymrar sig över att det börjar bli tomt i kylskåpet. Jag lovar att åka över tidigt imorgon bitti och tillsammans åka och proviantera och titta till honom (som vi faktiskt redan hade bestämt). Skulle han bli sämre fick han lova att ringa.
Han ringde för en halvtimme sedan. Lät precis som han brukar, men överraskar mig med att inleda med: "Så färjan har kommit in nu?". Jag fattar noll. Vadå färjan? "Ja, ni skulle ju komma med färjan och jag skulle köra in bilen...". Jag börjar inse att han pratar om vår ålandsresa för en vecka sedan, även om vi aldrig någonsin pratat om hans bil i samband med den. "Tror du att jag har varit ute med bilen?", "jag tror att jag har varit ute med bilen", säger han flera gånger och till slut går han och tittar efter om han har bilnycklarna kvar, vilket han har. "Jag har nog varit ute en stund, men det var inte så länge", tvekar han. Till slut börjar han själv inse att något är galet, för han säger att han måste prata med sjukhuset "om psyket", "han känner sig så stressad".... Yeah, right - gissa vem som också känner sig ruggigt stressad just nu? Hans schizoida tendenser har tidigare mest visat sig i samband med alkoholintag, och gjort honom aggressiv och retlig; absolut inte så här personlighetsförändrad och förvirrad.
Det här är en situation som jag har svårt att tackla, och fortsätter det måste jag försöka kontakta någon 'instans'. Otäckt.