OK, jag tar tillbaka...

Jaja, jag är inte sämre än att jag kan ända mig...
Informationsmötet med ex-chefen gick bra. Det första han gjorde var att gratulera mig till nya jobbet och säga att han faktiskt förstod mig. "NN är inte helt lätt att tas med". Jag höll med: "Jaa, han är ju lite speciell...". "Ja, han är en bufflig och osmidig jävel", kontrade exchefen.
Så, nu är jag tvungen att ta tillbaka det jag sa. Min exchef är inte på långa vägar av samma skrot och korn som den nuvarande. Exchefen må vara en skrävlare av stora mått, "bilhandlartypen", typ. Däremot har han gått och skaffat sig ett ödmjukt drag, som jag tidigare inte sett skymten av. Dessutom är han, faktiskt, underhållande att lyssna på; efter alla år i "branschen", har han så jäkla mycket historier att berätta. Vi satt i över två timmar och snackade, och jag fick massor med roligt skvaller om berömda, svenska skådespelare i Hollywood som han jobbar med, flera goda skratt och ett trevligt möte. När han började prata om hur han fick sparken från vårt gemensamma jobb, började jag oroligt skruva på mig och ledde snabbt in samtalet på något helt annat. Otrevlig historia, som jag helst inte vill tänka närmare på.

Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Och det gällde tydligen både mig, och honom.