I väntan på en tölp

Idag är sista dagen på jobbet på ett par veckor. Och sedan är min tid på den här arbetsplatsen över. Återstår bara två dagar i slutet av juli, för avstämning och uppsamlande av eventuellt lösa tåtar. Det blev bara fem månader och inte riktigt vad jag hade väntat mig. Min chef sa upp sig samma dag jag började. Sedan frågade han om jag ville följa med honom till "det där nya stället", där han blivit utsedd till VD. Behövde inte fundera särskilt länge över det beslutet. "Jatack". Ett beslut som jag inte har ångrat en sekund, särskilt som jag har insett att den nya chefen här, är en sexistisk (stod bakom min rygg och dreglade när vi tittade på Olindas nya video), medelålderskrisande, fyrkantig dryg-putte. Sannolikheten att jag hade fått tupp-juck av att vara kvar är mycket stor.
Eftersom den här lilla organisationen bara består av drygputten och mig, och ständigt befinner sig i en något ansträngd ekonomisk situation, kommer jag inte att ersättas ( - och vem skulle kunna ersätta mig, jag bara undrar? - ) :-), åtminstone inte med någon fastanställd. Jag sitter just nu och väntar på chefens gamle vän och kollega; en snubbe av exakt samma skrot och korn. Han är även gammal chef till mig, under 80-talet var han en kort period i chefsposition på ett skivbolag där jag jobbade. Jag var en av de som var med om att se till att han plockades bort från denna chefsposition. Han skötte inte direkt sitt uppdrag, om man säger så... Nåväl, denne man är tänkt att, på konsultbasis, ta över en del av det jag pysslat med här. Det ska bli intressant att på avstånd följa hur dom här två gubbarna kommer att sköta organisationen. Det kan ju bli bra, det säger jag inte. Men det kan också gå käpprätt åt helvete.
Och han är inte bara min gamla chef. Han är sen också.