Nya polare

Idag var det så äntligen, äntligen dags att hämta hem dotterns nya kompis. Det verkar ju inte bli några småsyskon, så det fick bli en kattunge... ;-) Redan igår började jag fundera på hur den stackarn, som dottern redan har döpt till Shrek, kommer att trivas här, alldeles ensam i den galet stora lägenheten. Han kommer ju att gå vilse och känna sig alldeles övergiven... Så, tankarna började snurra. Kanske, kanske...
När det så, runt lunch, var dags att hämta den söta, söta katten och matte och husse berättade att dom inte har hittat något hem för den fjärde och sista katten, och troligen skulle bli tvungna att avliva den, bestämde vi oss snabbt för att ta hand om den också. En eller två spelar ju egentligen inte så stor roll. Den döptes snabbt, av maken, till Diablo och fick alltså även den följa med hem till oss. Det känns inte som om vi gjort något förhastat. Dels får Shrek en kompis att leka med på dagarna, och framförallt slipper den lille stackarn plikta med livet, bara för att dom inte hittat något hem till den.
Så mycket längre än till badrummet har dom inte hittat ännu - Shrek och Diablo; nu ligger dom i badrumsskåpets handdukslåda och sover sött.