Memorable moments 1.1

Året är 1992. Det är varmt, mitt i sommaren. Fullt med folk överallt. Utsålt. När det är dags, delas vi in i grupper om fem personer i varje grupp, totalt 5-6 grupper. Vår grupp eskorteras av säkerhetsvakter, och vi är belamrade med olika pass som hela tiden kollas, när vi möter andra vakter. Det råder febril aktivitet runt omkring oss. Det ska ju snart börja. Ju närmare Det Allra Heligaste vi kommer, desto biffigare blir säkerhetsvakterna. Och fler. Till slut, efter en lång vandring i kulvertar och gångar, är vi framme. Vi får nervöst stå och trampa en stund utanför, innan någon därinne öppnar åt oss.
Och där är han. Jag tycker det är så pinsamt, en så totalt absurd situation, så jag törs knappast titta på honom. Det känns som att bli förevisad ett konstigt djur, eller nåt. Han har en uniformsliknande kreation i guld på sig (Mamselamsen, du skulle stortrivts!) och vi radar upp oss, för att, enligt kösystem, ta honom i hand och säga 'hello, sooo nice to meet you'. Tittar blygt upp på denne långe man och fattar den torra handen, som pryds av vita plåster på varje finger. Han ler blygt tillbaka och säger med ljus röst 'Hi!'. Därefter ställer vi oss alla tillsammans för ett 'Kodak Moment' - klick! Och sedan slussas vi snabbt ut igen, tillbaka i dom kvalmiga gångarna bakom scenen. Vi tittar på varandra, vi skrattar lite nervöst, som för att säga "Vad var det egentligen som hände?".
Ja, så gick det till - mitt möte med Michael Jackson...