Den där galan

Några små funderingar kring Grammissändningen, som Liten Söt och jag tittade på hemma i vardagsrummet:
Min stjärna som körde historiken - hon var bäst!
Väninna satt vid ett av vinnarborden, närmare bestämt vid hårdrocksbordet. Jag hetsade henne hela tiden via SMS att busa mer, busa mer! Den glade vinnaren/sångaren i sällskapet var definitivt inne på det spåret... Jag och Liten Söt satt mest och väntade på att han skulle bli utslängd...
Noterade ni Kents tacktal för Årets Album? Hur dom till slut fann sig och räddade sin framtid inom media? "Vi glömde att tacka någon förra gången, någon som är väldigt viktig för oss. SN, den här är till dig - vi älskar dig!". Jodå, hon är en sån som jag, yrkesmässigt menar jag. Värd att älska!
Anna T, glasögonen var gräsliga. Men champagnen verkade god?
Gry - vita, vita tänder. Många tänder. Och solbrun kropp. Den såg påsprutad ut. Brunfärgen alltså.
Adam - mycket kropp bara.
Bloodshy & Avant - väl värda en Grammis, Exportpriset. Gillade killen som tog emot priset åt dem, hur han fann sig och delade ut ett extrapris till Carl Bildt. Kavajen var inte snygg...
Bert - var han surast på festen?