onsdag, november 14, 2007

Den osedda generationen

Ibland känns det lite extra skönt att ha två poliser boende i lägenheten bredvid.
Igår eftermiddag hade vi besök av ett par 14-åriga grabbar på gården. De började knacka på rutan till polisernas lägenhet, där Fru Polis satt och jobbade. Fönstret sitter lågt, och de var tydligen ordentligt kåta på uppmärksamhet, för knackandet fortsatte, ackompanjerat av könsord och andra omkväden.
Vad dom inte visste, var att Herr Polis också var hemma. Han stolpade ut och haffade killarna, utan att först nämna vad han arbetade med. Den ene blev lite skamsen, och bad t o m om ursäkt, medan den andre började mopsa tillbaka rätt ordentligt och dessutom ropa till sig sina polare, en hormonstinn klunga som stod en bit bort. Herr Polis började ledsna rejält på den bristande respekten och tog i lite extra, vilket fick killen att börja yla om att han blev rånad (!). Det var då Herr Polis avslöjade sin vardagliga sysselsättning, och via polisradion tillkallade en patrull som befann sig i närheten. De kom, tog namnen på de inblandade killarna och såg till att deras kaxiga flin försvann.

Jag är inte helt övertygad om att vi har sett slutet på den här jobbiga historien. Är rädd för att det kommer att bli repressalier. Okvädningsord sprayade på väggarna, ytterligare pissande på husfasaden eller en sten genom rutan kan möjligen bli resultatet av sammandrabbningen. Det skrämmer mig. Lite lugnande är det dock att jag just läste i lokalblaskan att polisen och fältarbetarna har vårt område under bevakning, eftersom det allmänna stöket i området eskalerat ordentligt på bara några månader.

Det känns som om det växer upp en hel generation 14-15-åringar därute, som är helt förtappade. Nu låter det på mig som om jag växte upp på den tiden när människan iklädde sig djurhudar och lagade mat över öppen eld och jag har den slitna klyschan "det var bättre förr" ringande i öronen hela tiden, men jag bjuder på det. Jag får bevis på bevis på ungars totala brist på respekt för vuxna och jag blir så ledsen, arg, förbannad och rädd. Och i grupp, hetsade av varandra, känns de i stånd att kunna göra nästan vad som helst för att framstå som coola. Det är klart att jag fattar att det är ett beteende som inte kan tillskrivas varenda tonåring på stan, och en och en tror jag säkert att de flesta kan vara rätt gulliga och trevliga, bara de vågar. Och om någon skulle orka ta sig tiden att försöka se det.

Etiketter: ,