Kompisar från förr

För andra gången på kort tid har jag träffat en kompis från förr.
Vi stötte av en slump ihop vid Arlandatåget, efter den där resan till Norge och bestämde då att vi skulle försöka ses till våren eller sommaren, eftersom det var närmare 25 år sedan vi sågs senast...

Så igår blev det av. Jag blev hembjuden till hennes galet stora hus söder om stan, blev bjuden på middag och vin. Tyvärr kunde vi inte sitta på den fantastiska altanen som hon lovat, eftersom det vägrade sluta regna, men det kändes som om det kvittade. Jag såg ju ändå hur underbar den var.

Tjugofem år!? Vart i h-e tog dom åren vägen? Hon har numera en son på nitton men ser inte en dag äldre ut än senast jag såg henne dom där alldeles för många åren sedan. Samma skratt, samma gester, samma mimik. Det kändes inte ett dugg krystat och konstigt att ses igen efter så lång tid och många, roliga minnen kom tillbaka, tillsammans med några riktigt pinsamma...

Det är så fantastiskt att dom finns kvar där ute, dom gamla, goda vännerna.