Något gammalt, något spytt

Dottern vaknade vid 7 och låg och jämrade sig fram till 8. Ena sekunden bad hon om vatten, äppeljuice på sked eller Alvedon. Vis av erfarenhet och fobisk som en lättskrämd liten mus, gick jag och hämtade en hink och ställde i greppvänlig närhet. Och jajamensan, efter att ha gått upp och tittat på "Häxan Surtant" ett par minuter, blev hon jättestirrig, klagade på ont i magen och ont i halsen och sen kom det kräks. I hinken, tack och lov, eftersom hon är en väldrillad ung dam. Och jag behöll mitt lugn och jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Hon fick ur sig vattnet och äppeljuicen och rörde inte en min, fällde inte en tår. Hon verkar inte tycka det är ett dugg jobbigt.
Efter en stunds vilande i puffen på golvet, frågade hon med ett leende om hon kunde få en macka och lite att dricka. Två mackor och en halv flaska utspädd äppeljuice senare, verkar livet ha återgått till det normala.

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort kliv för en kräkfobisk tönt.