Sorg
En bekant till Liten Söt Sambos familj skulle få sitt första barn kring jul. Glädjen har varit sådär stor som den är, när första barnet/barnbarnet väntas.
Igår födde mamman en dödfödd liten son, som förmodligen dött av undernäring för någon vecka sedan.
Det snurrar plötsligt så mycket tankar om livets orättvisa, om ofattbar smärta och dödlig ångest. Tankar på hur lätt något så underbart som att vänta barn kan förbytas i det mest nattsvarta mörker man någonsin upplevt.
Nu ska jag gå och ge det där underbara levande lilla livet inne i sin säng en strykning över håret och kinden. Jag ska sätta mig på hennes sängkant och titta på henne där hon ligger, säkert med tummen i munnen och täcket bortsparkat ner till fotänden. Och så ska jag viska till henne, något jag säger till henne varje dag: "Har jag sagt att jag älskar dig idag?" Ibland säger hon nej, skakar lätt på huvudet och då säger jag det: "Jag älskar dig"... och hon fyller i: "...av hela ditt hjärta!".
posted by The Female Dinousaur @ 12:01 fm
12 comments
12 Comments:
Vi är för slarviga med att ta allt för givet,,, till´s vi kommer till insikt, att så är det inte!
Det liv vi får,, om vi får det,, skulle vi nog uppskatta mer än vi gör,, så länge vi har möjligheten ATT göra det.
Usch vad jobbigt för dem. :'(
* * *
Jag tror att det är bra att man säger det till sina barn. Det kan nog aldrig sägas för många gånger. Även om de säkert ibland tröttnar på att höra det. :$
Jag vet precis hur det känns... miste min första flicka på samma sätt...men har i dag fyra underbara friska barn...
Livet är inte rättvist men väldigt skört. Det är bra att du säger, och inte bara tänker, att du älskar henne. Ibland glömmer vi bort att tala om det.
Det finns inget mer skrämmande än att föreställa sig att ens barn skulle dö. En väninna till mig råkade ut för en liknande tragedi. Det är så hemskt och stor och sorgligt att man inte kan förstå magnituden av det om man inte själv varit där. Det är så viktigt att ta vara på varje dag - vem vet hur länge vi har våra kära?
Oh.... inte där också!
Det hände här i Nybro för ett par år sedan. Så fruktansvärt... så hemskt!
Den enda ljusglimten här idag, är att de har fått ett barn till
Before you cross the street
take my hand
Life is what happens to you
while you´re busy making other plans
- Beautiful Boy, John Lennon
Usch, vad hemskt.
Vad sägerman -fy fy fan! Det borde vara förbjudet, det finns inte. Min syster råkade ut för något liknande och det sätter sina spår.
Alla: Härmed lovar vi varandra att alltid säga något fint och snällt till någon varje dag. Minst! Och för varje negativ tanke vi har, alltid försöka tänka på något positivt!
Titta, jag blev nästan religiös på kuppen! Kramar på er!
Gräsligt! Och orättvist. Men en väckarklocka för alla oss som går omkring och tror att allt ska flyta. (Vilket jag förstås vet att det inte gör, men jag tar ändå mycket för givet.)
Fast det är en dyr väckarklocka... och onödig.
Bloggblad: ...men nödvändig... Jag tror jag ska tatuera in det här inlägget på insidan av ögonlocken....
Skicka en kommentar
<< Home