Mental härdsmälta, del 2

Flexade från jobbet redan halv 2, för att åka upp till pappa på SöS.
Han sov när jag kom, och jag önskar att jag låtit honom göra det, för när han vaknade upp och såg att det var jag, blev jag utkastad hals över huvud. Någon hade tydligen precis försökt sätta en kateter på honom, och han var rosenrasande; självklart var felet mitt, det var ju jag som sett till att han hamnat där, jag ville honom allt ont i världen och han ville aldrig någonsin se mig igen, jag kunde lika gärna gå därifrån på en gång.
Fick prata med en vänlig och mycket ung underläkare, som lät mig gråta och snörvla en stund, och sedan lugnt och sakligt förklarade att man inte kommit vidare långt i utredningen. Det berodde på att pappa gapat, skrikit och kallat folk för kvacksalvare och idioter och inte låtit någon komma i närheten. Läkaren sa att man skulle ge honom haldol, för att överhuvudtaget kunna undersöka honom och få honom lugnare. Efter det blir det behandling av det mest akuta och sedan kommer han troligen att skrivas över på rehab, observera honom en kortare tid och och därefter göra en ordentlig vårdplanering på honom.
Jag har lugnat ner mig nu, men eftermiddagen var hemsk.
Jag försöker dra mantrat: "han är sjuk Biggis, han är sjuk" och det funkar sådär.
Den där spanienresan kommer att bli totalt urhärlig och jag bara längtar efter att komma härifrån.