Lugn och fin

Fin och bra träff med pappa och biståndshandläggare igår eftermiddag. Pappa var ovanligt beskedlig och "med" och pratade sansat och vettigt. Vi har turen att ha fått en handläggare på kommunen som verkligen är på vår sida och försöker hjälpa. Emellanåt blir hon lite "babblig", vilket jag personligen bara tycker är trevligt, men det funkar inte på någon som börjar bli dement och dessutom hör dåligt.

Kontentan av vår sammankomst är att hemhjälpen ska utökas med ledsagning en eller ett par gånger i veckan, så att han t ex får komma till simhallen eller på någon lunchutflykt eller fika på stan.

Mitt dåliga samvete gnager förstås (vi borde umgås och träffas mer) men hans husläkares ord ringer i mina öron: "Jag tycker absolut inte att anhöriga ska utöva egenvård, det mår igen bra av!"... För vård är vad det blir, inte umgänge.