Självcensur
Sitter hemma och väntar på digital-TV-installatör som aldrig kommer.
I ungefär en halvtimme har jag suttit och skrivit på ett inlägg, som jag till slut märkte blev alldeles för privat och utlämnande. Jag vill verkligen skriva om Människor Jag Mött Som Berört Mig. Men vissa människor har berört mig alldeles extra speciellt och jag upptäcker att de fortfarande berör mig, mentalt.
Dessutom blev det på tok för snuskigt... *rodnar*
posted by The Female Dinousaur @ 11:50 fm
7 comments
7 Comments:
Lätt hänt har försökt jag oxså att skriva nåt sånt men när man ser resultatet. Så raderar man allt. Fy så snuskigt de kan bli.
3vlig helg annars. Kram Agge
Jag raderar mycket. Visst är det svårt att skriva personligt utan att lämna ut för mycket (framförallt för mycket av andra).
Jag kanske lär mig så småningom...
Agge: Egentligen kanske det inte blir så snuskigt, det är ju bara man själv som EGENTLIGEN vet hur pass snuskigt det blev... :-) Trevlig helg på dig själv, är det redan dags?
Humlan: Ja det är supersvårt ibland. Även om man aldrig omnämner folk med namn, så känns det alldeles för privat ibland. Övning ger färdighet. Annars kan man ju ta till det berömda knepet: "Jag har en kompis som...".
Det inlägget vill jag ABSOLUT läsa! :-)
Biggis, Du kan väl maila lite....*S* Vi blir så nyfikna!
Mams: Jag rodnar fortfarande...
Batbut: Jag kan starta upp min egen lilla Elit-mailinglista, kanske...
Carin: Vänta bara. Jag filar på mina memoarer...
Skicka en kommentar
<< Home