Samvete

Man kan få dåligt samvete för en hel massa saker.
Att man inte träffar sina vänner, föräldrar eller sin släkt tillräckligt ofta.
Att man inte hinner besöka, läsa och kommentera de bloggar man brukar bevista.
Att man gör av med en massa pengar.
Att det inte fanns tid att läsa godnattsaga för sin dotter, för att kvällen blev sen.

Och så kan man ha dåligt samvete för totala idiotgrejer, som andra, vanliga, icke-idiotiska människor, inte skulle ägna en tanke.

För någon vecka sedan satte jag in en annons på Tradera om en ministereo som jag ville sälja. Anbudstiden går ut imorgon och det har kommit in ett hyfsat antal bud och slutbudet låg nu på 800. Så ikväll kom en kompis över och hälsade på, och hon berättade att en vän till henne letade efter en liten stereo. Snabbt ringdes vännen upp och affären clearades hastigt och lustigt. Tusen kronor får jag för stereon, vilket var priset jag hade tänkt mig från början. Jag hastade till datorn och skrev i min beskrivning på Tradera att objektet var sålt. Fick lite senare ett mail från killen som bjudit högst, som frågade vad jag menade. Jag mailade tillbaka och berättade hur det var - att en bekant till mig köpt den på stående fot.

Och nu sitter jag här med ett totalt idiotiskt, och fullkomligt onödigt, dåligt samvete. Jag känner mig som om jag lurats...

Jag måste troligen genomgå en Liten Sinnesundersökning...