Om dom där med snopp

Jag gillar killar. Det är inget jag sticker under stol med. En och annan har figurerat i mitt liv. Det har funkat bra och/eller mindre bra. Jag har jagat några. Ett par har jagat mig. Jag har gjort snedsteg och vänsterprasslat, jag har haft ett och kanske t o m två one-night-stands. Men vad är det med mig och äldre män?
Jag gillar alltså killar. Killarna i mitt liv har alltid varit yngre än jag. Sedan drygt fyra år tillbaka lever jag dessutom ihop med en tretton år yngre kille - min hårdrocks-hjälte...
Jag och äldre killar funkar inte ihop. Jag vet inte varför. Vet bara att jag inte attraheras av äldre män.

Genom jobbet har nu en äldre man fattat tycke för mig och hela historien känns lite... Usch...

Jag har träffat denne äldre man en (1, uno, one, yxi) gång i mitt liv. Han är en hyggligt erkänd svensk kompositör och tonsättare som släppt flera skivor genom ett av våra distribuerade skivbolag. En gång i somras ringde han och bad att få köpa några av sina skivor och berättade samtidigt att han hade fått ryggskott. Min medkännande ådra gjorde sig påmind och jag bestämde att gå förbi med skivorna, istället för att posta dem, eftersom han bor precis i närheten. Jag var inte ens inne i hans lägenhet, jag stod ute i trappuppgången och vi bytte bara några hastiga ord. Det skulle jag uppenbarligen aldrig ha gjort, för efter den dagen har han med jämna mellanrum börjat ringa till kontoret.
I början tyckte jag att det var lite roligt och mina kolleger retades lite. Men han fortsätter ringa. Han vill bjuda mig på lunch, som tack för hjälpen med skivorna och han vill att jag ska lyssna på en av hans nya kompositioner. Han har uppenbarligen alkoholproblem, eller också äter han starka värktabletter, för varannan gång han ringer sluddrar han rätt ordentligt och dagen efter ringer han och har uppenbarligen glömt att han pratat med mig. Jag kan ta att han ringer på jobbet, men förra helgen ringde det hemma på fredagkvällen och där var han i luren. Och nu i lördags. Och det börjar krypa i kroppen på mig, det känns olustigt och obekvämt.

Nästa gång han ringer tänker jag vänligt men bestämt boka av den där lunchen och be honom att inte ringa mig mer. Hur jag nu ska våga det...