Efter jobbet

Jag skulle kunna döda för dom här helt underbara kvällsstunderna:
När man har jobbat som en iller på uppåttjack hela dagen - hjärnan har snurrat på högvarv och arbetsuppgifterna har stått som spön i backen, telefonen har ringt och det har knappt ens funnits tid att pudra näsan.
Så blir klockan halv fem och man sätter sig i bilen och kör, den numera ganska bilglesa, vägen till dagis och hämtar sitt lilla skrutt, som sitter där och pusslar/spelar spel/käkar frukt och som möter en med orden: "jag vill inte gå hem". Tänk att sen tillagandet av en simpel korvgryta (korv, lök, krossade tomater och matlagningsgrädde) kan bli till något magiskt! Pepparkaksformarna åker fram, korven antar formen av Musse Pigg, stjärnor, halvmånar och Nalle Puh och blir genast mycket aptitligare... Allt ackompanjerat av samma meningar: "jag vill göra, mamma" eller "jag kan själv"! Och att möta glädjen och stoltheten i hennes ögon när man säger att hon faktiskt lagat nästan hela middagen själv...

Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan kärlek!