Och det varde söndag...

Nu är jag upprörd! Här hade man sett fram emot att gå på en firmafest i syndens tecken, men vad fick man? Jo, en mossig, träig tillställning där middagskonversationen bestod av samtal om grodyngel och den största skandalen var att "vårt bord" inte vann tävlingen. Som sagt, jag är upprörd!

Skämt åsido, det var faktiskt en hyfsat rolig fest. Vi började redan kl 17 med fördrink och mingel på Hasselbacks-terassen. Vädret var väl inte det allra bästa, men det regnade åtminstone inte och vi skulle ju faktiskt inte spendera kvällen utomhus. Efter en något krystad och invecklad bordsplacerings-ritual hittade vi till slut vårt bord. Eftersom jag är nykläckt på företaget och bara jobbar 40% så känner jag ingen, knappt ens någon av de som sitter på samma våningsplan som jag. Det beror på att det företag jag jobbar på egentligen bara hyr in sig i lokalerna och inte har så mycket med de övriga att göra, mer än att vi äter våra luncher och tar våra fikapauser tillsammans. I sådana träffa-varje-dag-men-ändå-inte-känna-lägen blir jag lätt lite stel, och det kändes inte som om det var läge att lätta på den stelheten genom en SSIB (=supa skallen i bitar). Så det blev en lite segdragen middag vid ett bord för 6, som dessutom kombinerades med en musiktävling, där vi fick tre A4-ark med utdrag ur olika låtar. Sedan skulle vi med ledning av dessa 5-6 rader gissa vilken låten var, vilken artisten var och vilket år som låten kom. Det är sånt vi roar oss med på våra personalfester, vi i musikbranschen. Jag har inte varit på en enda julfest, sommarfest eller kick-off där det inte har frossats i dessa musikaliska små uppdrag. Fast det är ganska kul. Speciellt om man kan briljera och klämma några stycken. Vid just det här tillfället kunde jag det, och det var väl det enda kreativa jag bidrog med den här kvällen. I övrigt höll jag mig lugn, stillsam, lite betraktande, hyfsat nykter och skötsam. Så, tyvärr - inga klackmärken på bordet efter mig - den här gången.