Kräks
Lillsnuttan kräktes imorse. Klockan 5 vaknade hon, hostade ordentligt och sedan kom det kräks över hela henne och hela kudden. Hon sov hos mig så gissa om jag blev omruskad ordentligt, pigg och vaken som en mört, trots den tidiga timmen. Inget mer kräks har kommit, och hon har ätit en halv macka och druckit nyponsoppa. Men nu sitter jag här och känner efter; är jag inte lite bubblig i magen? Mår jag inte lite illa? Joho, nu känner jag att jag mår lite illa... Och så där håller man på, när man lider av kräkfobi. Fast jag vill ge mig lite cred för att jag var väldigt lugn och sansad imorse, torkade kräk och baddade panna utan att må det minsta dåligt. Det är efteråt som det kommer...
Håll en tumme för att det inte kommer något mer.
Tack!
posted by The Female Dinousaur @ 7:27 fm
2 comments
2 Comments:
Jag är precis som du, Sara: kräkfobin sitter i sen tonåren och jag har kräkts typ en gång sedan jag var 15. Klarat mig från vinterkräksjukor av alla de slag. Jag fasade också för hur det skulle bli när det kära barnet kom, men hon verkar ha ärvt sin fars (och till viss del, min) plåtmage. Jag tror att det, precis som du säger, var hostan den här gången. Det har ju svalts en hel del slem... Urkurk, va' äckligt!
Sandra: Fattar inget - nu ska ju vinterkräktiden vara över... Skicka lite positiva baciller hitåt!
Skicka en kommentar
<< Home