onsdag, september 10, 2008

Killar

Hur kan det vara så olika?

När Lilla Körsbäret gick på dagis, var övervägande delen av pojkarna på avdelningen mjuka, kramiga, snälla och mysiga mot varandra.
Nu har vi bytt dagis mot sexårs, och killarna i klassen är totalt annorlunda mot hennes tidigare kompisar. Alla ser exakt likadana ut - stubbat kort hår, ljust eller mörkt. De är ungefär lika långa och oerhört svåra att särskilja och att lära sig namnen på. Alla verkar dessutom fylla år samtidigt. Sedan skolan började har det droppat in närmare tio kalasinbjudningar. Samtliga inbjudningar från killarna har någon form av äventyrshjälte avbildad. Det har varit Harrison Ford och skjutglada cowboys. Här är killar Killar, och inga fjollor!

Häromdagen när jag kom för att hämta, hörde jag de unga pedagogerna sitta och viska om 'konflikthantering'. Tydligen hade det varit någon form av sammandrabbning under dagen. Härom morgonen, när jag öppnade dörren till mysrummet, satt den ena pedagogen med en gråtande liten herre i soffan.

Det kan bli ett intressant och lärorikt läsår. Och imorgon har vi vårt första föräldramöte.

4 Comments:

At 6:07 em, Blogger Karriärmamman said...

Japp. Det kallas för lilla tonåren och då blir killar väldigt grabbiga och utåtagerande. Inte alla, men de flesta. Känner igen det där väldigt väl hos min egen son. Och tjejerna? De blir lynniga, gapiga och vääääldigt medvetna om sina egna svagheter...

 
At 7:24 fm, Blogger Gammelmamman said...

Karriärmamman: Grabbiga och utåtagerande verkar bara vara förnamnet. Jag har inte sett så mycket av det där lynniga, gapiga och svaghetsmedvetna hos Blomman än. Antar att det kommer så småningom. Det är kanske om det INTE kommer jag borde börja oroa mig...?

 
At 6:56 em, Blogger Karriärmamman said...

Eller dra en lättnades suck och ladda inför stora tonåren istället ;).

 
At 11:05 em, Blogger Gammelmamman said...

Karriärmamman: Ja, jösses...

 

Skicka en kommentar

<< Home