Nattliga tankar

Måste sova nu.
"Det är en dag imorgon också", brukade min mamma alltid säga. Egentligen tror jag faktiskt inte hon sa det, det är inget jag minns i alla fall. Däremot låter det som något som jag skulle kunna säga om ett par år eller två, när Lilla Körsbärsblomman studsar mellan väggarna i sitt rum, trots att klockan är långt efter sovdags.
Det är sån jag har blivit. En vandrande liten klysch-maskin. Med lätthet halkar t ex en kläckning som "det var bättre förr" över mina läppar. Och jag menar det verkligen. Det var bättre förr. Men kanske inte på alla plan.

Liten Söt somnade strax efter att jag bänkat mig i soffan efter nattningen. Som en liten svartklädd ostkrok ligger han i soffan bakom mig, som vanligt med tv'n som sällskap. För mycket kvällsjobb för oss båda den här veckan, för lite småprat och hångel.

Det stinker matos i hela lägenheten. Lukten från hamburgarna vi stekte till middag sitter i kläderna, i näshåren, i frisyren. Jag var tvungen att gå ut och gå en halvtimme efter maten (den här sluta-röka-prylen är definitivt inte speciellt smickrande för midjemåttet och nu MÅSTE jag börja röra på mig) och inte ens då blev jag av med lukten. Äckligt. Vi har troligen Sveriges sämsta ventilation i lägenheten, och då har det ändå legat i restaurant här...

Nu. Lyfter rumpan från stolen. Fingrarna lämnar tangentbordet, lite tvekande. Checkar inboxen en sista gång, men ingen av de sent arbetande jag mailade med för en liten stund sedan har svarat. Och så: Escape. Ett bestämt klick i rutan X.

Escape från cyberrymden.
För den här gången.