En osann gentleman

Min Liten Söt Sambo måste älska mig. Igår eftermiddag mailade han mig och sa att han kunde vara hemma med Lilla Körsbärsblomman, så att jag fick gå på min spelning. Det är sånt som gör att jag älskar honom...

Gick på spelningen med allra sötaste väninnan och en bekant. Artisten fick godkänt, även om jag tycker att materialet spretar lite för mycket.
fteråt tänkte vi avsluta med en sista öl på gamla favorithaket, Kvarnen. Och då bröt vansinnet ut. Den manlige bekante vi hade med oss spårade ur fullständigt. Mellan tuggorna på en korv näpsade han av en taxi-chaufför som raggade kunder, med dräparen "Stick! Vi åker bara taxi med vita chaufförer!". Jag blev rent ut sagt så jävla förbannad och bad honom be om ursäkt men det ville fyllskallen inte. Jag sa "Jag tolererar inte att du tilltalar folk på det viset, du kan dra!" och sen gick jag åt sidan, varpå han skrek att vi kunde dra åt helvete, och stolpade iväg. Bredvid mig stod väninnan som en fågelholk och fattade ingenting. Hon är den som känner honom bäst, och hon har aldrig någonsin sett några sådana tendenser hos honom tidigare. Snarare har hon plussat ordentligt för honom och kallat honom gentleman och chevaleresk.

Den gentlemannataktiken ger jag inte mycket för.